Oförtjänt dåligt rykte
Få djur i världen har väl fått ett så oförtjänt dåligt rykte som just ormar. Fakta är att det finns ungefär 3000 arter av ormar i världen, och av dessa 3000 arter är det faktiskt inte mer än 10% som är giftiga. Dessutom – av de giftiga ormarna brukar man säga att endast ett femtiotal arter är direkt farliga. Viktigt att komma ihåg är att ormar vid attacker mot människor endast handlar i sitt eget försvar och vid direkt fara eller hot. Med andra ord: ormar attackerar aldrig en människa oprovocerat!
Utseende
Ormar är kräldjur med en kropp täckt av fjäll och de kan ömsa skinn. Ormar, vilka ingår i djurgruppen ”reptiler”, finns i många varierande längder och storlekar, liksom färger och mönster. En längd på alltifrån ett tiotal centimeter (Maskormen) och upp till hela 10 meters längd (Nätpytonormen) förekommer. Vikten varierar således också, och det finns faktiskt ormar som kan uppnå en matchvikt på hela 250 kg (Anakondan).
Vanliga arter och deras förekomst
Ormar förekommer i stort sett överallt, både på land och i vatten – utom på Antarktis. De lever på marken, i jorden, i träd, i söt- respektive saltvatten. Kort sagt, i nästan alla miljöer.
Nedan listas några vanliga ormarter i världen och deras huvudsakliga hemvist:
Huggormar (Central- och Sydamerika, Sydostasien)
Giftsnokar (Sydostasien, Australien, Afrika)
Snokar (Östra och sydöstra USA)
Boaormar (Sydamerika)
Pytonormar (Nya Guinea, Australien, Indonesien)
Svenska ormar
I Sverige finns det tre olika ormarter:
Huggorm – Förekommer i nästan hela landet. Hannarna är gråfärgade och honorna bruna. Vanligtvis med det kännetecknande zick-zackmönstret på ryggen… Man kan dock inte lita på att en orm utan detta mönster inte är en Huggorm! Helsvarta Huggormar förekommer nämligen också om än mer sällsynt. Huggormar trivs bäst i solgasset på ett berg eller i ett stenröse… Huggormen är den enda giftiga orm vi har här i Sverige. Sök alltid läkarvård om du skulle bli biten! Vila samt högläge av den bitna kroppdelen är det som gäller. Man ska absolut inte röra bettet, försöka suga ut giftet eller liknande. Inte heller försöka skära eller snöra av kring bettet. Uppsök läkare!
Hasselsnok – Förekommer mest i södra delarna av landet. Är brunfärgad. Inte giftig.
Vanlig snok – Finns i nästan hela Sverige. Trivs i fuktiga miljöer. Känns igen på de två gulaktiga fläckarna som den har i nacken. Inte giftig.
Föda
Alla ormarter är rovdjur. Det som skiljer ormarterna åt, är sättet som de dödar sina byten på. Vissa ormar kväver sina byten, andra injicerar gift. Men en sak har de gemensamt, nämligen förmågan att äta sina byten hela. Hur ofta äter då en orm? Det finns ormar som äter en gång i veckan, medan andra äter mer sällan – kanske någon gång i månaden. Undantag finns dock. En Pytonorm, till exempel, kan klara sig mer än ett år utan föda. Ganska imponerande!
Reproduktion
Vissa ormar lägger ägg medan andra föder levande ungar. Ormungarna föds med en liten ”äggtand” som de hackar sönder skalet inifrån med. Denna tand tappas efter födseln då den fullgjort sitt uppdrag…
Intressanta fakta
-50% av giftormars bett är så kallade ”torrbett” vilket innebär att ormen aldrig injicerar något gift över huvudtaget.
-Ormar luktar med tungan!
-Världens giftigaste orm är en Havssnok som lever i Timorsjön utanför nordvästra Australien.
-Den äldsta orm man känner till uppnådde en ålder av hela 40 år!
-Alla ormar i Sverige är fridlysta. Det innebär ett förbud mot att döda, skada eller tillfångata ormar och/eller ägg samt ungar. Enda undantaget är om man skulle hitta en Huggorm på sin egen tomt. I första hand bör man då, om man vill bli av med ormen, förflytta denna till en plats utanför tomten. Om detta inte är möjligt, har man tillåtelse att slå ihjäl ormen – men endast då!
Publicerad 20/04/10